Tagghudingar–svalgsträngsdjur
Vad är det som har hundratals fötter, saknar huvud och är våra nära släktingar?
Svaret är, tagghudingar.
Det finns drygt 70 arter av tagghudingar längs den svenska kusten – nästan uteslutande längs västkusten. Vanlig sjöstjärna Asteriasrubens kan man hitta på stranden, men de flesta tagghudingar lever ganska djupt nere i havet och det krävs dykutrustning för att man ska kunna studera dem på plats. Till gruppen hör förutom sjöstjärnor och sjöborrar även liljestjärnor, ormstjärnor med slingriga armar och avlånga sjögurkor som gräver sig fram genom bottensedimentet. Det kan vara svårt att inse vad de alla har gemensamt, men både likheter och skillnader berättar vi om i den kommande volymen av Nationalnyckeln.
Mer om sjöstjärnor, sjögurkor, sjöborrar, liljestjärnor och ormstjärnor men även ollonmaskar kommer inom kort!
Mosaikormstjärna. Illustration: Helena Samuelsson. Om en av ormstjärnans armar knipsas av, växer den ut igen.
Vanlig sjöstjärna. Illustration: Helena Samuelsson.
Spenslig fjäderstjärna. Illustration: Helena Samuelsson.
Kragollonmask. Illustration: Helena Samuelsson.
Maskeringssjögurka. Illustration: Helena Samuelsson.
Sjöstjärnor har hundratals förtter som kräver koordination. Foto: Christopher Reisborg.
Skelett från sjöborrar. Foto: Christopher Reisborg.
Sjögurka med tentakler. Foto: Christopher Reisborg.
Sjöstjärna äter upp en mussla. Foto: Christopher Reisborg.
Tagghudingar har, förutom de märkliga slangfötterna, en alldeles speciell typ av bindväv som blixtsnabbt kan ändra konsistens från rinnande till stenhård eller tvärtom. Det här utnyttjar till exempel en sjöstjärna som bänder upp skalet på en mussla. Genom att göra kroppen alldeles styv får den en stadig bas för de starka slangfötterna, som har en enorm häftande förmåga tack vare sugkopparna. Så fort sjöstjärnan har fått upp en liten springa mellan musslans skal pressar den in sin utvrängbara mage som börjar bryta ner musslan redan innan den kommit in i sjöstjärnans kropp.