Skalbaggar: Långhorningar



Skalbaggsvärldens aristokrater

Långhorningar ståtar ofta med vackra färger, imponerande kroppsstorlek och synnerligen långa antenner. Därför har de ibland kallats skalbaggsvärldens aristokrater. Det första mötet med en långhorning kan vara en minnesvärd upplevelse – som när en lång smaragdgrön myskbock flyger förbi framför näsan och med en duns landar på stugans faluröda panel.

Myskbock. Foto: Krister HallMyskbock Aromia moschata. Foto: Krister Hall

Skåda skalbaggar - en ny hobby?

En del arter kan man artbestämma direkt på plats i naturen och det gör dem perfekta att ”skåda” precis som fåglar och dagfjärilar. Namnet långhorningar kommer sig av att de flesta av dessa arter har långa antenner, ibland till och med längre än själva kroppen. En del arter, till exempel lövträdlöpare, reser ofta framkroppen med raka framben och ser aggressiva ut.

Lövträdlöpare. Foto: Göran Liljeberg

Lövträdlöpare Rhagium mordax. Foto: Göran Liljeberg  

Titta efter långhorningar i snår av brännässlor eller bland hundkex. Eller på levande och döda träd där de ofta kryper. För långhorningarnas skull är det viktigt att den gamla skogen bevaras. Många långhorningar, till exempel större timmerman, är beroende av gamla och döda träd eftersom deras larver lever i ved och under bark, i vissa fall ända upp till tio år.

Större timmerman. Foto: Martin Holmer Större timmerman Acanthocinus aedilis. Foto: Martin Holmer



| Dela