Bladmossor: Skirmossor-baronmossor

Av jordens cirka 20 000 kända mossor finns ungefär 1 000 i Sverige. Mossorna trivs väldigt bra på våra breddgrader och utgör en stor del av mångfalden i tempererade och arktiska klimat. Eftersom mossorna funnits under lång tid på jorden har de hunnit sprida sig över hela klotet, från Antarktis över tropikerna till Arktis.

I kommande volym hittar du många av våra mest välkända eller "vanliga" mossor. Här finns sådana som bildar skogens mjuka golv, exempelvis väggmossa Pleurozium schreberi, husmossa Hylocomium splendens och kammossa Ptilium cristacastrensis. Här finns också sådana som är till förtret för pedantiska trädgårdsägare som ser hakmossan Rhytidiadelphus squarrosus breda ut sig alltmer mellan allt glesare grässtrån. De arter som beskrivs här har oftast ett krypande växtsätt med kapslar en bit ner på stammen, så kallade pleurokarpa mossor.

kammossa Ptilium cristacastrensis. Foto: Tomas Hallingbäck   Kammossa Ptilium cristacastrensismed kapslar. Dessutom några insprängda räffelmossor Aulacomnium palustre. Skalbaggen är en kortvinge. Foto: Christopher Reisborg


Husmossan en av de vanligaste

Husmossan är en av de vanligaste mossorna på vanlig svensk skogsmark. Den växer ofta tillsammans med väggmossa och kammossa, och dessa tre är de första skogsmossor man bör lära sig. De kan täcka skogsgolvet fullständigt och bilda en mjuk och grön matta. Denna mossmatta är också hemvist för så kallade blågröna bakterier som har förmågan att binda luftens kväve. Detta lilla ekosystem med mossor och bakterier är därför mycket viktiga för skogens kväveomsättning. 

Husmossa

Skott av husmossa Hylocomium splendens. Bild: Christopher Reisborg

Överlevnadstekniker från istiden     

Mossor kan liksom kärlväxterna fotosyntetisera och ta tillvara energin från solen. Till skillnad från kärlväxterna har de dock inga rötter eller kärlsträngar vilket hindrar dem att bli lika stora. De tar istället upp vatten direkt via blad och stam, eller med hår som kan vara förvillande lika rötter. För att inte dö har många mossor utvecklat en fantastisk förmåga att gå i vila för att uthärda torka och frysning. Så har forskarna till exempel återupplivat en 1 600 år gammal mossa som legat nedfrusen i Antarktis. Om man letar en bit ner i torven på en mosse kan man hitta grobara sporer som är minst 500 år gamla. 

 AspfjädermossaAspfjädermossa Neckrea pennata. Bild: Christopher Reisborg

Utmärkt miljöövervakare

Gräshakmossan är en av våra ständiga följeslagare då den trivs ypperligt i trädgårdens gräsmatta och kan bilda tjocka och utbredda mattor. En anledning till att den trivs så bra är gräsklippningen som klipper av de växter som skulle ha konkurrerat med mossan, medan mossan lämnas oskadd. Om man ändå råkar klippa av delar av mossan så hjälper man bara till att sprida den genom att nya plantor kan växa upp från dessa fragment. Men mossa är inte bara ett otyg i din gräsmatta, den är även en mycket viktig del av skogen. Bland annat är mossa utmärkt som miljöövervakare. Mossan tar upp olika ämnen som blir möjliga att mäta, vilket gör det enkelt att få kontroll på miljöförhållandena i skogen.

Mer om mossor:

Det är för f-n inte mossa!

Mossor på Naturhistoriska riksmuseet

Mossornas vänner

”Mossa, massa, människa”- Årets bok 2014 - en kärleksförklaring till skogen

 



| Dela