2014-06-16

Husmossa

Husmossan är en av de vanligaste mossorna på vanlig svensk skogsmark. Den växer ofta tillsammans med väggmossa och kammossa, och dessa tre är de första skogsmossor man bör lära sig.

Husmossa. Bild: Christopher Reisborg

Husmossan, Hylocomium splendens, är en av våra vanligaste växter, även om man kanske inte tänker så mycket på den när man vistas i skog och mark. Arten finns i nästan hela landet och växer i många skogstyper, men är kanske vanligast i barrskogar som inte är alltför torra. Man hittar den även på öppna marker, både i låglandet och i fjällen.

Foto på husmossa: Christopher Reisborg

Husmossan, väggmossan och kammossan kan täcka skogsgolvet fullständigt och bilda en mjuk och grön matta. Denna mossmatta är också hemvist för så kallade blågröna bakterier som har förmågan att binda luftens kväve. Detta lilla ekosystem med mossor och bakterier är därför mycket viktigt för skogens kväveomsättning.

VäggmossaUtanför Sverige finns husmossan i stora delar av Europa, Asien och Nordamerika, liksom på enstaka platser i norra Afrika och på södra halvklotet.

Namnet husmossa härrör från att arten tidigare, tillsammans med väggmossa och andra vanliga skogsmarksmossor användes för att täta väggar. Att just hus- och väggmossa ofta användes för detta ändamål beror nog mest på att dessa arter var de som i större delen av landet normalt fanns tillgängliga i tillräcklig mängd.

Foto på väggmossa: Christopher Reisborg

När husmossan är välutvecklad, som den oftast är när man hittar den på skogsmark, känner man lätt igen den. Arten växer då i tydliga våningar, och varje våning motsvarar ett års tillväxt. Detta syns bäst om man tittar på skotten från sidan. Årsskotten växer först i nästan rät vinkel från fjolårsskottet och böjer sig sedan efterhand framåt så att större delen av varje skott bildar en mer eller mindre tydlig våning. Ibland kan man hitta 8-10 våningar på ett skott, särskilt i norr där äldre delar multnar långsammare än i söder. Varje årsskott är upprepat grenat i ett plan och skotten är ett par centimeter breda. Bladen är äggrunda och saknar nerv, och mellan bladen ser man ett grönt ludd (parafyllier). För att se blad och parafyllier ordentligt måste man titta i en lupp (minst 10 x förstoring).

Även om husmossan i våra skogar är lätt att känna igen finns det faktiskt fortfarande en del spännande problem att lösa när det gäller just den här arten. I arktiska områden, liksom i våra fjälltrakter, finns det små och svagt förgrenade former. I västra Nordamerika förekommer det storvuxna typer vars skott kan bli mer än fem centimeter breda. Om dessa två typer bara är miljöbetingade varianter av husmossan, eller om de kanske rent av bör betraktas som underarter eller egna arter har man ännu inte blivit helt klar över.

Här hittar du bilder från tidigare utgivna Nationalnyckelar om Bladmossor: Kompaktmossor–kapmossor och Sköldmossor–blåmossor.

Källa: Naturhistoriska riksmuseet

Kammossa

Foto på kammossa: Christopher Reisborg


| Dela