2012-12-07

Signalsjögurka

Signalsjögurkan hör till djurstammen tagghudingar, som också innehåller sjöstjärnor, ormstjärnor, sjöborrar och liljestjärnor.

Hos de flesta tagghudingar (t.ex. en sjöstjärna) kan man inte urskilja någon höger- och vänstersida och inte heller någon framände eller bakände. Däremot kan man prata om en översida och en undersida, eller ”munsida”. Men sjögurkor är mer långsträckta och har både framände och bakände. Typiskt för sjögurkor är också att de i munnen har tentakler som de kan skjuta ut och använda för att få tag i föda och att de andas med s.k. vattenlungor.

Signalsjögurka. Bild: Helena SamuelssonBild: Helena Samuelsson

En vacker sjögurka

Signalsjögurkan Parastichopus tremulus är den största arten av sjögurkor som finns i svenska vatten. Den kan bli upp till 50 cm lång och är oftast lätt att känna igen genom att den är orangeröd med gulvit undersida. Den har en platt krypsula på kroppens undersida och på översidan finns ganska stora vårtor som påminner om taggar. De tentakler som finns i munnen är korta och ofta indragna som på bilden. I vanliga fall har den en mjuk och böjlig kropp, men i huden finns en särskild bindvävstyp som gör att om man lyfter upp sjögurkan kan den bli i helt stel inom en minut.

Bottenlevande matvrak

Signalsjögurkan lever bara i havet och finns i svenska vatten från mellersta Kattegatt och norrut längs västkusten. Den håller sig mest på hårdbottnar med stenar och musselskal och finns från 18 meters djup och nedåt. Den kan faktiskt leva ända ned till 1 200 meters djup. Signalsjögurkan äter sediment och spillning från andra marina djur. När den har tagit upp näring från födan släpper den ut sin egen spillning i form av långa strängar som ser ut som en kedja av pyttesmå prinskorvar. 

Fortplantning

Signalsjögurkan fortplantar sig när det är rätt vattentemperatur och det finns gott om växtplankton som larverna livnär sig av. Fortplantningen inleds med att en hane reser upp främre delen av kroppen och släpper ut sina spermier. När en hona i närheten märker detta släpper hon ut sina ägg. Äggen befruktas alltså i den fria vattenmassan och utvecklas till s.k. auricularialarver och som livnär sig av plankton. Sådana larver kan man hitta från juli till september i svenska vatten.

Sjögurkor. Foto: Tomas CarlbergSignalsjögurkor fotograferade utanför Tjärnö i Bohuslän. Tentaklerna är indragna i munnen. Foto: Tomas Carlberg


| Dela