2011-11-01

Sidensvans

Sidensvansen "Bombycilla garrulus" är under sommaren en riktig doldis som häckar i de norrländska barrskogarna. De olika paren häckar ofta långt ifrån varandra och håller sig för sig själva tillsammans med ungarna. Ofta lyckas ett par föda upp två kullar. De matar ungarna med insekter och bär.

När hösten kommer ändrar sidensvansarna beteende. De blir plötsligt sociala fåglar som samlas i stora flockar, lämnar skogarna och söker sig till områden medbärbuskar, bärande träd och buskar, gärna villaträdgårdar och rönnbärsalléer i bebyggda områden. Från mitten av oktober drar de söderut och framför allt under november ser man dem oftast i hela landet, vissa år i flockar på flera hundra. På lite håll kan det se ut som en tät flock med starar, men det ringande locklätet avslöjar genast att det rör sig om sidensvansar. Och på nära håll är det ju aldrig någon tvekan.

 Sidensvans. Foto: Johan Södercrantz
Foto: Johan Södercrantz.

Man kan avgöra sidensvansens ålder genom att studera vingarnas fjädrar. Båda individer på bilden har tydliga vita vinklar på vingens fjädrar och långa röda s.k. lackbihang, vilket visar att de är gamla (adulta) fåglar. Båda är sannolikt hanar. Åtminstone den högra fågeln har skarp gräns mellan det svarta på strupen och det ljusa bröstet. Honan har diffus gräns.

Om det är gott om rönnbär, oxelbär, nypon eller enbär kan sidensvansarna stanna länge i ett område, men när bären är slut drar de snabbt vidare. Ena dagen kan de vara fullt av sidensvansar i ett område – nästa dag är alla borta. Vill du att de ska stanna längre kan du mata dem med äpplen. Ett bra sätt är att sätta upphalva äpplen i buskar eller småträd vid en fågelmatning. Med lite tur kan en mindre grupp sidensvansar stanna kvar en stor del av vintern.


| Dela