2013-10-24

Kamsjöstjärna

Kamsjöstjärnan hör till djurstammen tagghudingar, som också innehåller liljestjärnor, ormstjärnor, sjöborrar och sjögurkor. Nästan alla tagghudingar har speciella slangfötter som de förflyttar sig med och fångar in föda med.

Arm med slangfötter. Bild: Christopher Reisborg

Slangfötterna står i förbindelse med det för tagghudingar unika ambulakralsystemet, som bland annat används för att pressa ut vätska i slangfötterna så att dessa kan röras (se bild). Ambulakralsystemet tillförs vatten genom en liten silplatta som kallas madreporit. Hos sjöstjärnor syns madreporiten ofta som en ljus fläck på översidan nära en av armvinklarna. 

Arm med slangfötter. Foto: Christopher Reisborg

”Pepparkaksstjärna”

kamsjöstjärna. Bild: Helena SamuelssonKamsjöstjärnan  Astropecten irregularis är en liten ljus sjöstjärna som är ganska lätt att känna igen. Den är nästan helt platt och har fem stela armar som smalnar av jämnt mot spetsarna, vilket ger dem ett avlångt trekantigt utseende. Längs armarnas kanter finns stora plattor som kallas marginalplattor, och på dessa plattor sitter små, ljusa marginaltaggar som ser ut som fransar. Hela sjöstjärnan ser därför ut som en blek pepparkaksstjärna med fransar. Översidan varierar i färg från gulbeige till orange eller rödviolett, ofta med något mörkare armspetsar, medan undersidan är vitgul.

 Kamsjöstjärna. Bild: Helena Samuelsson

Kamsjöstjärnan är en vanlig art som finns längs hela den svenska västkusten från Öresund till Skagerrak. Den är vanligast på 10–30 meters djup men finns ända ned till ca 1000 m. Man hittar den inte helt nära stranden, men den fås ofta vid marina undersökningar både nära och långt från kusten. Kamsjöstjärnan finns oftast på bottnar med sandigt sediment. Den ligger nere i sedimentet och kommer upp på bottenytan för att äta främst i gryningen och skymningen. Födan består av små musslor, havsborstmaskar, ormstjärnor och unga sjöborrar och sjöstjärnor som finns i sedimentet. Man vet inte mycket om fortplantningen, men man kan påträffa fritt svävande larver, s.k. bipinnarialarver, av kamsjöstjärna under sommaren. Översidan känns slät och läderartad och är täckt av små grupper av Paxiller. Foto: Christopher Reisborgkorta taggar, s.k. paxiller. Paxillerna bildar ett vackert mönster av pyttesmå ”blommor” och ger sjöstjärnan ett visst skydd mot fiender (se foto). I svenska vatten har kamsjöstjärnan en diameter på upp till 12 cm, i andra områden upp till 20 cm. Man mäter en sjöstjärnas diameter utifrån en tänkt cirkel som löper runt armspetsarna.

Paxiller. Foto: Christopher Reisborg

Andra svenska sjöstjärnor

Det finns ca 20 arter sjöstjärnor i Sverige. De flesta kräver en ganska hög salthalt och det är därför bara ett lite antal som finns så långt söderut som i Öresund. Den vanligaste arten, som har namnet vanlig sjöstjärna Asterias rubens, finns även i södra Östersjön. Den varierar mycket i färg och kan vara blå, röd, violett, brun eller gul. Den har längre armar som känns strävare och inte alls är lika stela som hos kamsjöstjärna, och den kan ha en diameter på upp till 50 cm. Liksom kamsjöstärna har den fem armar medan röd solsjöstjärna Crossaster papposus, som har en diameter på upp till 35 cm, har 8–16 armar.

vanlig sjöstjärna. Bild: Helena Samuelssonröd solsjöstjärna. Foto: Helena Samulesson 

Vanlig sjöstjärna och röd solsjöstjärna. Bild: Helena Samuelsson

Bilder ur kommande Nationalnyckeln Tagghudingar-Svalgsträngsdjur


| Dela