2012-06-07

Blågylta

En gammal blågyltehane är med sina blå och orange teckningar en av våra mest färgglada fiskar. Honan och yngre hanar är ljusare och mindre färgglada, och de har tre svarta fläckar baktill på ryggen och basen av stjärtfenan. Som fullvuxen blir blågyltan upp till 40 cm lång, och den kan väga upp till ett kilo.

Blågylta hane. Bild: Karl Jilg

Blågylta, Labrus mixtus, hane. Bild: Karl Jilg

Den lever i tångbältet utmed klippväggar och över kuperade bergbottnar, vid bryggstolpar eller i bälten med bandtång (s.k. ålgräsängar). På sommaren håller den sig ofta nära stränderna på 2–15 meters djup där den letar efter kräftdjur, snäckor, musslor och mindre fiskar. Det är då man har störst att se denna vackra fisk om man dyker i rätt miljö vid Västkusten. Den finns främst i norra och mellersta Bohuslän, men även vid klippgrund i Kattegatt. Under vintern söker sig blågyltan ut på djupare vatten, ofta ned till ett par hundra meters djup.

Hona eller hane?

Det mest intressanta med blågyltan Labrus mixtus är att den kan byta kön. Det finns två sorters hanar; dels s.k. primärhanar som har samma färgteckning som honorna, dels s.k. terminala hanar som från början var honor men som vid 7–13 års ålder växlar kön och alltså blir hanar. De riktigt stora hanarna blir oftast vackert blå och orange. Från maj till juli hävdar hanen ett upp till 50 kvadratmeter stort revir där han bygger en lekgrop i sandbotten och leker med upp till 40 honor. Under själva uppvaktningen blir översidan av huvudet vit hos hanen. Honorna lägger sina ägg i tur och ordning i boet varpå hanen befruktar dem. Sedan vaktar hanen äggen medan de utvecklas och kläcks efter omkring tio dygn. Därefter simmar ynglen iväg och lever fritt i vattnet.

Blågylta Labrus mixtus, hona. Bild: Karl Jilg

Blågylta, Labrus mixtus, hona. Bild: Karl Jilg

Varför namnet blågylta?

Kanske tycker du att namnet blågylta är märkligt och ger associationer till en ung gris. En gylta är ju per definition en grishona som ännu inte fått sina första kultingar (när hon fått sina första kultingar övergår hon till att bli en sugga). Men en blågylta är ju en fisk och ingen gris. Kopplingen till en ung gris fanns dock redan från början, eftersom blågyltans släkting nära berggylta beskrevs så här ”Nosen liknar precis ett kokt och skållat grishuvud”. Det har väl att göra med att såväl blågylta som berggylta hör till familjen läppfiskar (Labridae), som ofta har stora, framskjutande läppar. Det finns totalt sex arter av läppfiskar i Sverige: brunsnultra, grässnultra, stensnultra, skärsnultra, berggylta och blågylta.

Blågyltan är ganska lätt att känna igen, och därför har den också gått under flera andra namn. Den fullvuxna hanen kallas ofta blåstråle, medan honan kallas rödnäbba. Andra namn som har används lokalt är blåsnultra, rödsnäcka och sypiga.


| Dela